This book was created and published on StoryJumper™

©2014 StoryJumper, Inc.   All rights reserved.

Publish your own children's book: 

www.storyjumper.com

Kapitel 1

FÖRSTA BREV FRÅN POLISMÄSTAREN

Kapitel 2

- HUR SKA VI GÖRA

Kapitel 3

OTTO HITTAR ETT SPÖKSLOTT

Kapitel 4

EBBA ÄR FÖRSVUNNEN

Kapitel 5

- ÄR DET DU IGEN!

Kapitel 6

SKRIK

Kapitel 7 

INTERVJU

Kapitel 1 s. 10, Kapitel 2 s. 17, Kapitel 3 s. 24, 

Kapitel 4, 28, Kapitel 5, s. 31, Kapitel 6 s. 41, Kapitel 

7 s. 44.

Kapitel 1

FÖRSTA BREVET FRÅN POLISMÄSTAREN

Det var en gång två barn som hette Otto och 

Ebba. De var jätte duktiga på att lösa mysterier. 

De borde i en stad som hette Oppeby. Det var en 

ganska liten stad det var lite som en by. Men alla 

kallade det för stan. Ebba var åtta år och gillade 

att leka med en kille som hetter Otto. Han var nio 

år och gillade att spela fotboll. Ja, han gillade 

också leka med Ebba. En gång bestämde

de att de skulle lösa mysterier och vara 

stadens hjältar. Men det var inte några 

saker att lösa än. Men de blev gladare när 

de fick ett brev från en polismästare.

Snälla ni. Jag vill

berätta att fiskarna 

har försvunnit

från Ebbas

 morfar.

- Då har vi ett jobb att göra! sa Otto.

- Ja, sa Ebba. 

De gick ut till stora vägen och gick mot 

Ebbas morfars us. När de kom till huset då 

ringde de på dörren. Ebbas morfar stak ut 

huvudet.

- Hej, Ebba, sa Ebbas morfar. Hur går det.

- Hej, jag vet redan att fiskarna är borta,

sa Ebba. Men vi ska lösa det här.

- Ska ni? frågade Ebbas morfar.  

- Ja, svarade Otto. Men om vi får komma in 

och om du kan berätta, så vi vet ungefär 

hur det hände.

Ebbas morfar släpte in de och Ebba visade 

runt Otto först. Sen sa Ebba att de skulle 

säta sig på soffan så att morfar fick berätta 

lite. 

- När hände det? frågade Otto först.

Han tog fram sin skrivbok och skrev ner allt 

som Ebbas morfar berättar:

- Ja, svarade Otto. Men om vi får komma in 

och berätta, så vi vet ungefär hur det 

hände.

Ebbas morfar släpte in de och Ebba visade 

runt Otto först. Sen sa Ebba att de skulle 

säta sig på soffan så att morfar fick berätta 

lite. 

- När hände det? frågade Otto först.

Han tog fram sin skrivbok och skrev ner allt 

som Ebbas morfar berättar:

- Det började så här, sa Ebbas morfar. Jag

skulle gå på toa, men före det öppnade jag 

fönstret.

- Men då måste tjuven ha kommit in genom 

fönstret, sa Otto.

- Ja, sa Ebba.

- Men när jag kom ner, då såg jag inte fiskarna.

- Då skulle tjuven vara snabb, sa Otto.

Kapitel 2

- Hur ska vi göra?

När Ebbas morfar har berättat klart, då började Otto 

och Ebba planera. 

- Hur ska vi göra? frågade Ebba. 

- Vet inte, svarade Otto.

- Vi kan sätta upp kameror, föreslog Ebbas morfar. 

- Ja, sa Ebba. Det gör vi. 

- Men först ska jag ringa till polismästaren, sa Ebbas 

morfar.

- Varför då? frågade Otto.

- Förr att han ska komma och kolla var det 

behövs mest kameror, sa Ebbas morfar.

Ebbas morfar gick och ringde polismästaren. 

Medans Ebbas morfar gick och ringde bestämde 

Otto och Ebba att Otto skulle gå till toan och 

Ebba skulle låtsas vara tjuv. Hon går in genom 

fönstret och låtsas att hon tar fiskarna. Så de 

får se hur långt tid det tar ungefär.

Så började de göra det. Otto öppnade föstret 

och gick på toa. Han gick och kissade i lugn och 

ro. Sen kom han tillbaka och då såg han inte 

Ebba, men istället såg han Ebbas morfar.

- Vart är Ebba, frågade Ebbas morfar.

Pricis kom hon in.

- Där är du ju, sa Ebbas morfar. Polismästaren 

ska komma snart.

- Jaha, sa Ebba. Det var bra. 

Ebba och Otto satte sig på soffan och 

funderade. De tänkte så klart hur de skulle lösa 

detta. De tänkte och tänkte. Efter en halv 

timme kom polismästaren.

- Godagens, sa polismästaren.

Ebba och Otto kom genast och hälsade. Ebba 

berättade att de har tänkt sätta upp kameror 

och att ni ska titta på vad de filmar.

- Jaha, sa polismästaren. Då är det bäst att vi 

går in och tittar.

De gick in i huset och polismästaren tittade 

omkring. Han skrev ner vad det behövdes:

Det behövs vid fönstret, vid ytterörren, i 

vardagrum och i köket.

- Det var där som det behövs kameror, sa 

polismästaren. Och i morgon kommer jag och 

mina jobbkompisar och sätter di kameror. Och 

sen ska två mina jobb kompisar stanna kvar.

- Varför ska de stanna kvar? frågade Ebba. 

- För att om tjuven kommer då stoppar mina 

jobbkompisar.

Då sa polismästaren att han skulle åka och 

jobba igen. Och han åkte iväg.

Kapitel 3

OTTO HITTAR ETT SPÖKSLOTT

När det var kväll då gick otto hem. Det hördess 

ett hette konstig ljud ifrån skogen. Och sen såg 

han många ljus i skogen. Han bästemde sig för 

att gå ock titta. Han gick ner på gräsmattan och 

gick mot skogen. Efter femtio meter kom han 

fram. Och då såg han ett slott. Ett spökslott. 

Portarna var öppna. Han gick tyst in i slottet. 

Han närmade sig till en ingång i ett rum. Han 

kikade in. Han såg en kvinna.

- Vad ska vi äta i kväll då? frågade kvinnan sin 

katt. 

- Mjau, svarade katten.

Otto skrev ner allt han hade sett. Han tog fram 

mobilen och fotograferade också. Men då fick 

kvinnan se Otto!

- Ta honom! skrek Kvinnan till katten.

Katten förvanlade sig till ett varg och Otto 

började genast springa. Vargen sprang efter. 

Men vargen stanade när Otto sprang ur slottet. 

Det var tur, tänkte Otto medans han sprang till 

vägen. Han sprang direkt hem.

Han kom hem då satt mamma och pappa vid 

matbordet och väntade. 

- Var tog du vägen? frågade Ottos pappa argt.

- Ta det lugnt, sa Ottos mamma.

- Jag skulle stanna lite längre idag, för att Ebba 

skulle vara ensam, sa Otto.

Han vet att det var ljug. Men det struntar han i. 

Kapitel 4

EBBA ÄR FÖRSVUNNEN

Nästa morgon vaknade han tigdigt. Han sprang 

in till badrummet, borstade tänderna. Sen 

sprang han in till köket, åt frukost och sprang 

till sig och tog kläder på sig.

sprang till sig och tog kläder på sig. Sen sprang 

han till Ebbas hus. Han ringde på dörren. Ebbas 

morfar öppnade. 

- Hej Otto! sa Ebbas morfar.

- Hej, har du sett Ebba? frågade Otto.

- Hon har redan gott till dig, sa Ebbas morfar. 

Vad konstigt, tänkte Otto.

- Okej, tack! sa Otto.

Han sprang iväg hem igen. Men när han har 

sprungit halva vägen. Då stannade han och 

satte sig på gräset och tänkte efter. Han tänkte 

på Ebba. Jag skulle ha sett henne, 

tänkte han.

- Vänta lite, sa Otto för sig själv. Kvinnan, 

katten. Hon tog Ebba!

Otto tog fram sin mobil och ringde 

polismästaren.

Kapitel 5

- ÄR DET DU IGEN!

Det kom några signaler och efter en stund svarade 

Nyköpings polisstation. 

- Hallå, sa det i telefonen.

- Hej, sa Otto. Kan jag prata med Oppebis 

polisstation?

- Okej, sa det i telefonen. Vänta bara.

Otto väntade en liten stund. Sen började 

polismästaren att prata.

- Hej Otto! sa han i telefonen. Hur går det för att lösa

fallet? 

- Bra, men Ebba är försvunnen, sa Otto ledset.

- Vet du vem som tog henne? frågade 

polismästaren försiktigt. 

- Det är en arg kvinna som har en magisk katt, 

sa Otto.

- Okej, sa polismästaren. Jag kommer med 

många koleger och så går vi till slottet. 

Efter en halvtimme kom polismästaren och 

hans koleger. De såg ut som tjuvar, men de

hade pistolar som kunde sjuta snabt och en 

märke der det stog:

Polis

Alla började springa till skoggen. Tre 

polismästarens koleger sprang före och efter en 

stund kom de fram till slottet. Alla 

polismästarens koleger gick in och efter de gich 

polismästaren med sin pistol som kunde sjuter 

långsamt. Efter polismästaren gich Otto.

- Stop Polis! hörde Otto roppa polismästarens 

koleger. Frit!

Polismästaren gick in fört sen Otto.

- Är det du igen, sa kvinnan. 

- Vart är Ebba? frågade polismästaren argt. 

- Vilken Ebba? frågade kvinnan.

Men så forstog hon att det var den där flickan 

som hon tog. Och hon förstog att hon var 

avslöjad. 

- Hon är i rummet där borta, sa kvinnan.

- Jag springer till Ebba, sa Otto.

Så sprang han iväg. Men när han kom, så 

fanns det ingen Ebba i rummet.

Otto gick tillbaka till polismästaren och hans 

koleger och kvinnan.

- Var är din katt då? frågade polismästaren när 

just Otto kom tillbaks.

- Ute och jagar råttor, svarade kvinnan.

Otto viskade till polismästaren att Ebba var 

borta och då blev polismästaren ännu argare på 

kvinnan så han bara kom och tog henne om 

halsen och sa:

- Var är Ebba!

- Jag sa ju att hon var i rummet, sa kvinnan.

- Men hon finns inte där, sa polismästaren. 

Kom, så ska du få se.

- Okej då, sa kvinnan. 

Två polismästarens koleger tog kvinnan och 

gick mott den annan rum. 

- Vad heter du? frågade polismästaren.

- Karla, sa Karla.

De gick fram till dörren och öppnade den. 

- Men, säger Karla. Jag vet att hon fanns där. 

- Ta henne och så till bilarna, sa polismästaren.

Men då fick Otto sin på fiskarna som låg i ett

akvarium i ett hörn som var gömd.

- Kolla polismästaren! sa Otto. Där finns Ebbas 

och Ebbas morfars fiskar.

- Du har rätt Otto, sa polismästaren. 

Polismästaren gick fram tog akvarium och 

berde den ända fram till polisbilen. Sen sa han:

- Vi läger den ner i bagaget och åker vi med 

den försiktigt till Ebbas morfar. 

- Men först måste vi hitta Ebba, annars undrar 

Ebbas morfar var Ebba är, sa Otto. 

- Du har rätt, sa polismästaren. Vi går tillbaka

till slottet. Där kanske finns lite ledtrådar.

Otto och polismästaren gick till slottet. 

- Skit också! svärde Otto när de började gå. Vi 

måste gå 50 meter igen!

- Kom igen, sa polismästaren. För Ebbas skull.

- Du har rätt, sa Otto. För Ebbas skull.

Kapitel 6

Skrik

När polismästaren och Otto har kommit fram då såg 

Otto några fotspår som fanns på marken. Men då 

hörde han också att någon skrek inte långt bort.

- Det är Ebba! sa Otto till polismästaren.

Då började polismästaren att springa och så sprang 

Otto efter. Medans Otto och polismästaren sprang då 

tog polismästaren sin pistoll fram. Otto ville att allt 

skulle gå bra. Men till sist kom de fram och Ebba satt 

fast i trädet och Karlas förtrollat katt som skulle döda 

henne. Men vad händer! Polismästaren han skjuta 

ner den katten, och Ebba levede 

Otto sprang och tog löss henne. Sen kramades 

de jätte länge och sen kom polismästaren fram 

och kramade han också. Sen tog polismästaren 

försiktigt katten och så gick alla tillbaka till 

vägen. Några koleger har redan åkt iväg men 

tre billar stog kvar. De tittade efter om Ebba 

inte var smutsig så att Ebbas morfar inte skulle 

fråga om det. Men Ebba luktade lite äkligt, men 

som tur var det att polismästarens koleger 

hade med sig barfin med sig. Sen var både fin 

och luktade

gått hon Ebba. Sen åkte polismästaren, Ebba 

och Otto till Ebbas morfar och tog tillbaks 

fiskarna.

Kapitel 7

Intervju

Nästa dag vaknade Otto av Ebba som stog brevid 

och sa att det skulle komma journalister och filma 

oss och visa på TV. 

- Och så ska det stå på tidningen, sa Otto.

- Ja, sa Ebba. Föresten kommer journalisterna 

klockan två. 

- Okej, sa Otto. Men var blir det?

- I Polisstationen, svarade Ebba. 

Okej, sa Otto. Vises där!

- Kom dit klockan kvart i två, sa Ebba

- Okej.

Sen gick Ebba iväg. Då blev Otto både glad och 

nervös. Han gick till mamma och pappa. Otto sa:

- Jag kommer visas på TV! Förr det kommer 

journalister och de kommer att filma oss och sen 

kommer det att skriva i tidningen.

- Men varför sa du oss? frågade Ottos pappa.

- Förr Ebba ska också vara där. Ock föresten kommer 

vi vara Oppebys hjältar. 

- Vad spänandde, sa Ottos pappa.

- Ja verkligen, sa Ottos mamma.´

Otto åt frukost poch gick till sitt rum och bite om. Då  

blev han ännu nervös.

Otto gick iväg klockan tjugo i två, så han kom kom tio 

i två. När han gick in då var det många kameror och 

många stolar och många slardar. Polismästaren kom 

fram och frågade:

- Vad är Ebba? Har du sett henne?

- Nej, svarade Otto. 

Men i samma stund kom Ebba springande. 

- Förlåt att jag är sen, sa Ebba och pustade ut.

De gick in i rummet där de ska filma och gjorde sig

klara. Journalisten som skulle fråga om hur de hade 

gjort att lösa fallet, det var en kvinna som hette 

Jasmine. Hon kom och sa att de skulle vara redan 

redo på fem minuter. Hon satte sig mellan Otto och 

Ebba och började träna att läsa frågorna. 

Om fem minuter var allting redo och Jasmine sa:

- När jag räknar till tre så börjar ni filma. Först filmar 

ni mig som vanligt. Ett två tre.

Så nu började de filma.

- Hej, det är nyheter och jag heter Jasmine. Och idag 

ska vi fråga de två barn som sitter här brevid mig. 

Pojken heter Otto och flickan heter Ebba. Hur gick 

det att lösa fallet? frågade Jasmine Otto.

- Det gick bra och det hände att först var det än tjuv 

som hade tagit sig in genom ett fönster och har tagit 

Ebbas morfars fiskar. 

- Hur började ni tänka? frågade Jasmine Ebba.

- Vi började med att fråga min morfar hur det hände, 

sen tästade jag och Otto samma sak, sa Ebba. Otto 

kan fortsätta. 

- Okej, sa Otto. Sen när vi hade tästat då började vi 

tänka hur ska vi göra om tjuven kommer in i huset 

någon mer gång. Så vi bestämde oss att vi skulle sä-

tta upp kameror inne i huset. 

- Så, satte ni ditt kameror eller inte? frågade 

Jasmine.

- Jo, det gjordde vi, sa Ebba. Fast det var än av 

Oppebys polismästare.

- Okej, sa Jasmine. Vad hände sen?

- Jo, sen en kväll när jag gick hem från Ebba, så såg 

jag några lämpor lyssande från en skog, sa Otto. Så 

gick jag till skogen och kom fram till en slott. Jag gick 

försiktigt in och kom fram till ett rum. Där var en 

fötrollat katt och en kvinna som heter Karla. Då fick 

Karla sin på mig och sa till sin katt att ta mig. Så jag 

började genast att springa och katten sprang efter.

Medans den sprang förvandlade den sig till en varg. 

Men den stannade när jag sprang från slottet. Men 

nästa dag var inte Ebba hemma. Ebba kan berätta 

hur det gick till när henne fångade.

- Okej, sa Ebba. Den dagen när Otto fick veta att jag 

var borta, då gick jag till honom klockan 08:00 (åtta). 

Men när jag hörde ett ljud från skogen, så vände jag 

mig. Och då var det någon som tog mig. Sen 

sommnade jag plötsligt. När jag vaknade så var jag 

fast bindat vid en stol. Efter några timmar så hörde 

jag Oppebys polismästarens och Ottos röster. Så jag 

började ropa Otto. Men då gick Karlas katt in i 

rummet

och så tog hon mi och bärde mig till skogen. Så band 

katten fast mig och sen vet jag inte vad som hände 

föran jag vaknade när jag hörde när någon sköt med 

en pistol. 

- Och vem var det? frågade Jasmine. 

- Det var jag och Oppebys polismästare, sa Otto.

- Vad hände sen? frågade Jasmine.

- Jo sen befrijade vi Ebba och gick till Oppebys 

polismästarens koleger, så gjorde vi Ebba ren och 

sen så åkte vi till Ebbas morfar. Det hände inget mer, 

sa Otto.

Ebba och Otto gjör en decktektivbyrå

ihop och får ingen brev. Men en 

dag får de ett brev av ett polismästare.

Det står att det är ett akvarium med 

många fiskar bestulen hos Ebbas morfar,

så Ebba och Otto tänke göra ...