This book was created and published on StoryJumper™

©2014 StoryJumper, Inc.   All rights reserved.

Publish your own children's book: 

www.storyjumper.com

Kapitel 1

FÖRSTA BREV FRÅN POLISMÄSTAREN

Kapitel 2

- HUR SKA VI GÖRA

Kapitel 3

OTTO HITTAR ETT SPÖKSLOTT

Kapitel 4

EBBA ÄR FÖRSVUNNEN

Kapitel 5

- ÄR DET DU IGEN!

Kapitel 6

SKRIK

Kapitel 7 

INTERVJU

Kapitel 1 s. 10, Kapitel 2 s. 17, Kapitel 3 s. 24, 

Kapitel 4, 28, Kapitel 5, s. 31, Kapitel 6 s. 41, Kapitel 

7 s. 44.

Kapitel 1

FÖRSTA BREVET FRÅN POLISMÄSTAREN

Det var en gång två barn som hette Otto och 

Ebba. De var jätte duktiga på att lösa mysterier. 

De borde i en stad som hette Oppeby. Det var en 

ganska liten stad det var lite som en by. Men alla 

kallade det för stan. Ebba var åtta år och gillade 

att leka med en kille som hetter Otto. Han var nio 

år och gillade att spela fotboll. Ja, han gillade 

också leka med Ebba. En gång bestämde

de att de skulle lösa mysterier och vara 

stadens hjältar. Men det var inte några 

saker att lösa än. Men de blev gladare när 

de fick ett brev från en polismästare.

Snälla ni. Jag vill

berätta att fiskarna 

har försvunnit

från Ebbas

 morfar.

- Då har vi ett jobb att göra! sa Otto.

- Ja, sa Ebba. 

De gick ut till stora vägen och gick mot 

Ebbas morfars us. När de kom till huset då 

ringde de på dörren. Ebbas morfar stak ut 

huvudet.

- Hej, Ebba, sa Ebbas morfar. Hur går det.

- Hej, jag vet redan att fiskarna är borta,

sa Ebba. Men vi ska lösa det här.

- Ska ni? frågade Ebbas morfar.  

- Ja, svarade Otto. Men om vi får komma in 

och om du kan berätta, så vi vet ungefär 

hur det hände.

Ebbas morfar släpte in de och Ebba visade 

runt Otto först. Sen sa Ebba att de skulle 

säta sig på soffan så att morfar fick berätta 

lite. 

- När hände det? frågade Otto först.

Han tog fram sin skrivbok och skrev ner allt 

som Ebbas morfar berättar:

- Ja, svarade Otto. Men om vi får komma in 

och berätta, så vi vet ungefär hur det 

hände.

Ebbas morfar släpte in de och Ebba visade 

runt Otto först. Sen sa Ebba att de skulle 

säta sig på soffan så att morfar fick berätta 

lite. 

- När hände det? frågade Otto först.

Han tog fram sin skrivbok och skrev ner allt 

som Ebbas morfar berättar:

- Det började så här, sa Ebbas morfar. Jag

skulle gå på toa, men före det öppnade jag 

fönstret.

- Men då måste tjuven ha kommit in genom 

fönstret, sa Otto.

- Ja, sa Ebba.

- Men när jag kom ner, då såg jag inte fiskarna.

- Då skulle tjuven vara snabb, sa Otto.

Kapitel 2

- Hur ska vi göra?

När Ebbas morfar har berättat klart, då började Otto 

och Ebba planera. 

- Hur ska vi göra? frågade Ebba. 

- Vet inte, svarade Otto.

- Vi kan sätta upp kameror, föreslog Ebbas morfar. 

- Ja, sa Ebba. Det gör vi. 

- Men först ska jag ringa till polismästaren, sa Ebbas 

morfar.

- Varför då? frågade Otto.

- Förr att han ska komma och kolla var det 

behövs mest kameror, sa Ebbas morfar.

Ebbas morfar gick och ringde polismästaren. 

Medans Ebbas morfar gick och ringde bestämde 

Otto och Ebba att Otto skulle gå till toan och 

Ebba skulle låtsas vara tjuv. Hon går in genom 

fönstret och låtsas att hon tar fiskarna. Så de 

får se hur långt tid det tar ungefär.

Så började de göra det. Otto öppnade föstret 

och gick på toa. Han gick och kissade i lugn och 

ro. Sen kom han tillbaka och då såg han inte 

Ebba, men istället såg han Ebbas morfar.

- Vart är Ebba, frågade Ebbas morfar.

Pricis kom hon in.

- Där är du ju, sa Ebbas morfar. Polismästaren 

ska komma snart.

- Jaha, sa Ebba. Det var bra. 

Ebba och Otto satte sig på soffan och 

funderade. De tänkte så klart hur de skulle lösa 

detta. De tänkte och tänkte. Efter en halv 

timme kom polismästaren.

- Godagens, sa polismästaren.

Ebba och Otto kom genast och hälsade. Ebba 

berättade att de har tänkt sätta upp kameror 

och att ni ska titta på vad de filmar.

- Jaha, sa polismästaren. Då är det bäst att vi 

går in och tittar.

De gick in i huset och polismästaren tittade 

omkring. Han skrev ner vad det behövdes:

Det behövs vid fönstret, vid ytterörren, i 

vardagrum och i köket.

- Det var där som det behövs kameror, sa 

polismästaren. Och i morgon kommer jag och 

mina jobbkompisar och sätter di kameror. Och 

sen ska två mina jobb kompisar stanna kvar.

- Varför ska de stanna kvar? frågade Ebba. 

- För att om tjuven kommer då stoppar mina 

jobbkompisar.

Då sa polismästaren att han skulle åka och 

jobba igen. Och han åkte iväg.

Kapitel 3

OTTO HITTAR ETT SPÖKSLOTT

När det var kväll då gick otto hem. Det hördess 

ett hette konstig ljud ifrån skogen. Och sen såg 

han många ljus i skogen. Han bästemde sig för 

att gå ock titta. Han gick ner på gräsmattan och 

gick mot skogen. Efter femtio meter kom han 

fram. Och då såg han ett slott. Ett spökslott. 

Portarna var öppna. Han gick tyst in i slottet. 

Han närmade sig till en ingång i ett rum. Han 

kikade in. Han såg en kvinna.

- Vad ska vi äta i kväll då? frågade kvinnan sin 

katt. 

- Mjau, svarade katten.

Otto skrev ner allt han hade sett. Han tog fram 

mobilen och fotograferade också. Men då fick 

kvinnan se Otto!

- Ta honom! skrek Kvinnan till katten.

Katten förvanlade sig till ett varg och Otto 

började genast springa. Vargen sprang efter. 

Men vargen stanade när Otto sprang ur slottet. 

Det var tur, tänkte Otto medans han sprang till 

vägen. Han sprang direkt hem.

Han kom hem då satt mamma och pappa vid 

matbordet och väntade. 

- Var tog du vägen? frågade Ottos pappa argt.

- Ta det lugnt, sa Ottos mamma.

- Jag skulle stanna lite längre idag, för att Ebba 

skulle vara ensam, sa Otto.

Han vet att det var ljug. Men det struntar han i. 

Kapitel 4

EBBA ÄR FÖRSVUNNEN

Nästa morgon vaknade han tigdigt. Han sprang 

in till badrummet, borstade tänderna. Sen 

sprang han in till köket, åt frukost och sprang 

till sig och tog kläder på sig.

sprang till sig och tog kläder på sig. Sen sprang 

han till Ebbas hus. Han ringde på dörren. Ebbas 

morfar öppnade. 

- Hej Otto! sa Ebbas morfar.

- Hej, har du sett Ebba? frågade Otto.

- Hon har redan gott till dig, sa Ebbas morfar. 

Vad konstigt, tänkte Otto.

- Okej, tack! sa Otto.

Han sprang iväg hem igen. Men när han har 

sprungit halva vägen. Då stannade han och 

satte sig på gräset och tänkte efter. Han tänkte 

på Ebba. Jag skulle ha sett henne, 

tänkte han.

- Vänta lite, sa Otto för sig själv. Kvinnan, 

katten. Hon tog Ebba!

Otto tog fram sin mobil och ringde 

polismästaren.

Kapitel 5

- ÄR DET DU IGEN!

Det kom några signaler och efter en stund svarade 

Nyköpings polisstation. 

- Hallå, sa det i telefonen.

- Hej, sa Otto. Kan jag prata med Oppebis 

polisstation?

- Okej, sa det i telefonen. Vänta bara.

Otto väntade en liten stund. Sen började 

polismästaren att prata.

- Hej Otto! sa han i telefonen. Hur går det för att lösa

fallet? 

- Bra, men Ebba är försvunnen, sa Otto ledset.

- Vet du vem som tog henne? frågade 

polismästaren försiktigt. 

- Det är en arg kvinna som har en magisk katt, 

sa Otto.

- Okej, sa polismästaren. Jag kommer med 

många koleger och så går vi till slottet. 

Efter en halvtimme kom polismästaren och 

hans koleger. De såg ut som tjuvar, men de

hade pistolar som kunde sjuta snabt och en 

märke der det stog:

Polis

Alla började springa till skoggen. Tre 

polismästarens koleger sprang före och efter en 

stund kom de fram till slottet. Alla 

polismästarens koleger gick in och efter de gich 

polismästaren med sin pistol som kunde sjuter 

långsamt. Efter polismästaren gich Otto.

You've previewed 33 of 51 pages.

To read more: